ni har inte skurit sönder era handleder. skurit tills huden öppnar sig och varm vätska sipprar ut. ni vet inte hur det känns att stå vid det imaginära livsstupet och veta att det inte går att backa nu, för tårna är lite lite för långt över kanten för att du någonsin ska finna din balans igen. ni ser inte livet mer ärrade ögon. ögon från upplevelser som skadar ett helt människoväsen. jag önskar att min styrka fanns på pränt. dagar som dessa, när mörkret knackar på och världen är emot mig