Kategori: Allmänt
jag sitter fast mellan två verkligheter. jag kommer inte loss. ena sidan är nöjd med kroppen idag - jag tränar, jag bygger upp min styrka (lika mycket den inre som den yttre). den andra sidan kämpar och längtar efter viktnedgång - jag skulle kalla den slentrian. att vara smalast i världen kommer alltid vara en längtan. jag vill vara smal, liten, lätt, tunn. jag är livrädd för att bli tjock och stor .. livrädd för hur folk kommer titta på mig om jag inte längre är den lilla individ jag är idag. rädd hur jag ska vara mot människor om mina lår nuddar varandra medan jag går. MEST AV ALLT rädd för hur mina egna tankar kommer att bryta ner mig åter igen till en liten liten molekyl utan värdighet.
kanske är jag egentligen rädd för anorexian för att jag vet att om jag faller igen så kommer folk se det denna gången. folk kommer vara verbala denna gången. jag kommer bli LPT:ad denna gången. kanske är det trots allt mest det jag är rädd för. för träningen är det bästa som hänt mig. och jag vill nog inte falla igen. jag vill må bra
