det finns inget sätt för mej att slappna av i sverige längre. det finns så mycket som ingen kan blunda för. så mycket som vi tvingas ta hänsyn till för att skeva tankesätt hägrar i det vi kallar "vårt" land. det finns en glädje för vissa i hur landet nu ser ut. men den glädjen delar inte jag. jag är livrädd, omskakad och stressad över hur jag ska kunna leva i detta trasiga land. jag ser inte en enda lösning i dagsläget. ingenting över huvud taget tycks kunna rädda vårt land. men kanske ändå, kanske återvänder hoppet och styrkan snart. och då jävlar ska alla på andra sidan vara rädda. för jag är trött på att uppmanas att ta på mej nåt mer, att inte gå hem ensam, att ett överfallsalarm faktiskt är en vettig sak att äga osvosv. det finns inget vettigt med att va en kvinna i dagens samhälle. jag vill ha jämställdhet