jag hatar alla människor som orkar så himla mycket. ni som lever ett riktigt liv med riktiga människor omkring er och riktig energi. ser mina vänner i Barcelona och hatar dom också för att dom klarar av att leva. jag tror inte ens på mej sj att jag klarar det, men jag vill klara det och jag ska klara det och så ska jag bitchslappa gamla mej som inte hade varken självförtroende eller självkänsla och le istället. jag är så färdig med att vara duktig och jobba. färdig med att inte vara den som är med på äventyr, fastän att hon vill. färdig med att vara lilla fröken duktig som inte vågar säga emot. färdig med att vara här. jag vill bort. för jag valde jobbet när alla andra stack iväg och levde sina liv (som en bör när en är UNG) och nu stressar jag igenom allt igen för snart kommer livet vara över. livet som ung kommer vara över och jag kommer behöva träffa någon på riktigt och skaffa en familj för jag vägrar leva ensam hela livet. så medan alla andra är hippa och coola och balla och unga och LEVER så sitter jag på mitt kontor och hatar alla för att jag inte är på samma ställe, på samma sätt eller också bara för att jag är en mes. men det är slut med det och dags för mej att leva. jag slutar här i juni och då ska jag omfamna livet och göra allt det jag drömt om. det är dags nu och jag längtar så himla mkt