jag har hamnat på botten av människors skithögar. så nu håller jag mej borta. rensar vännerlistor för att slippa lockas att höra av mej när jag ändå inte får svar. jag vill ha sommar nu. vill vara ute och gå långa mil varje dag, upptäcka nya platser och framför allt: lämna detta stället. är rädd att jag inte kommer sakna en enda. för det är ingen som ger någonting längre.

hatar att vara sjuk för jag blir alltid ledsen och sentimental. men på något vis så tror jag också att det är verkligheten som knackar på. jag som inser hur det egentligen ligger till och var jag befinner mej i mitt liv. det är inte många kvar längre och jag är så jävla redo för ett nytt kapitel. trött på att vara andrahandsvalet och den som bara gör fel. trött på hela fucking livet i denna fucking skitbyn, intill skitstaden, i detta skitlandet med alla andra skitdryga människor