kort hår
Kategori: Allmänt
ännu en gång tänkte jag köra lite feministprat här. senast för någon vecka sedan så länkade min kompis en artikel om att tjejer med kort hår är skadade. att kvinnor klipper av sig håret för att "STRAFFA" män - men att vi istället förstör för oss själva. tydligen är en korthårig tjej en garanti för att hon är "mer ohyfsad, mer maskulin och mer störd" än en långhårig tjej då.
okej först - DET ÄR HÅR! vad är hela grejen med HÅR?! detta håret sitter på mitt huvud och jag valde att klippa av det. Nour El Rafai har (precis som ALLA ANDRA MÄNNISKOR PÅ JORDEN) hår under armarna och hon valde att inte raka av det. jag tror att fixeringen måste lugnas. det är alltså dött protein som växer ut - inte någonting mer eller mindre.
för det andra - NEJ, min korta frisyr gör inte mig "mer ohyfsad, mer maskulin och mer störd". jag har fortfarande kjol på mig, jag sminkar min fortfarande, jag pratar fortfarande som vanligt och jag går som vanligt. jag använder samma parfym, jag använder fortfarande trosor och inte kalsonger och jag säger fortfarande "Tack för maten!". mitt hyfs sitter inte i håret, inte heller min feminina sida och absolut inte mitt vett. varför skulle jag bli mer störd på grund av min korta frisyr?
faktum är att jag sällan fått så många komplimanger för mitt utseende som när jag har kort hår. visst fick jag fler "skamliga förslag" från fulla grabz på krogen när jag hade mitt långa Rapunzel-svall, men komplimangerna jag får nu är genuina och jag bryr mig faktiskt inte om dom som skriker feministfitta efter mig.
dessutom skrev denna mannen då att det var ju kvinnans grej att behaga män, och vilken "frisk" kvinna skulle välja att klippa av sej håret för att då inte behaga män. där kommer alltså den störda biten in. vi kvinnor måste vilja bli bedömda varje dag, av män, som talar om för oss att vi är fina (eller fula) i vårt långa (eller korta) hår. det ska tydligen ligga i kvinnans natur att vilja ha bekräftelse från manliga figurer varje dag.
mitt favoritcitat lyder "en kvinna som klipper av sig håret står för stor förändring i livet". för det är en stor förändring. förändring av banala saker så som att inte längre behöva köpa balsam, inte längre behöva borsta ut tusen tovor ur morgonrufset och inte längre fundera på om det ska vara utsläppt eller uppsatt till kvällens fest. förändring av bemötande av människor. förändring av din egen bild av dej själv. förändring av andras bild av dej själv. förändring av ditt ego (jag vågade, shit!!!!). förändring av mycket! men du är fortfarande dej själv, det är fortfarande jag - bara med kort hår istället. jag är inte mer maskulin - kanske snarare än mer feminin.
dessutom är jag så jävla trött på att ständigt bli bedömd utav samhället.
