Kategori: Allmänt
är konstant gråtig fast känslan inombords är lugn. jag har inget som skaver egentligen, men mycket som travas på varandra. jag är tillbaka i för många gamla gångbanor och det sårar mej mer än vad det sårar någon annan. ändå vill jag va kvar här. jag vill inte sluta träffa nya människor, jag vill inte sluta prata, dela erfarenheter och åsikter, jag vill inte sluta andas. så ni kan sluta oroa er. men jag är tillbaka i ett oerhört hat mot mig själv. eller tillbaka i är väl dumt att säga - jag kom aldrig därifrån. det är väl mer eller mindre aktivt bara. just nu väldigt aktivt. och känslan går inte ens att beskriva - för ni ser inte det jag ser.
så för att orka med min egen spegelbild så vill jag "smycka" min kropp. jag tatuerar mig. jag försöker att göra så att jag istället ser det som är fint, än det som jag hänger upp mej på och tycker är fult/äckligt/motbjudande/förfärligt osv. det är kanske en dum grej för andra att kunna förstå, men för mig så är det helt jävla uppenbart att det är en bra lösning. det är min kropp, detta är vad jag vill, oavsett om jag är psykiskt instabil eller ej. jag bygger upp mej sj
