xXx

det mest intressanta i mitt liv just  nu är att jag inte har någon röst. allt annat står på paus. det är vår ute och visst är det underbart men tidningarna skrev i morse att det är över till nästa vecka och varför skulle nånting bra nånsin hålla i sej. men kylan biter inte på mej mer, jag vet att det finns mer än så. snart är jag ännu ett år äldre och min far repeterar "det är en lyckans dag, en som skulle kunna varit den sorgligaste på länge". och jag vet ju varför. jag står här idag, men en ryggsäck så mycket lättare än vad den va för ett år sedan. resan jag gjort är ofattbar och jag är så glad att jag faktiskt är här just nu. alla som stöttar mej varje dag ... jag hoppas ni vet att det är er förtjänst. ni som vill veta, vill finnas där och vill se mej här - det är ni som får mej att orka. jag laddar med D-vitamin från solen, skiter i att känna efter ifall jag egentligen inte har ångest och fortsätter min vandring framåt. det är mitt liv, den enda vägen är upp