det är så himla sjukt att kunna tycka så illa om sej själv. när min mage är uppsvälld blir det automatiskt att jag känner mej som ett fläskberg. var är logiken? fick en ny psykologtid men hon va inte alls lika bra, så jag sk inte dit mer. så meningslöst att spendera så mkt tid på att vänta när slutresultatet inte ens blir bra. fucking fed up. tur att jag är omringad av världens bästa vänner och familj. jag är så mkt starkare än vad jag va för snart ett år sedan. det är så sjukt att kunna se tillbaka och se min egen resa. hur många pyttesteg jag tagit som fört mej enda hit. jag vinglar inte längre, jag står stadigt. jag kämpar fortf men ... jag vet ändå att kämpandet lönar sej i slutändan. och jag vandrar framåt, uppåt. enda vägen är upppppppp!
själen är lättare nu lögnerna ligger på hyllan jag är ärlig jag talar sanning och vem var jag innan gömd bakom så många murar murarna har rasat kvar står jag blottad för verkligheten ni säger hej men jag vågar inte se er i ögonen
men ni ger mej färg mitt liv får färg tack vare er jag ler tack vare er jag finns kvar här som denna människa jag är idag tack vare er
