Kategori: Allmänt
jag hatar att titta på min egen kropp. många gånger kan folk haspla ur ser saker som "men du tittar ju förfan i en spegel när än du får chansen". ja, det kan hända! men inte pga att jag diggar reflektionen så mkt att jag måste titta - utan för att se ifall det är så illa som jag tror. ibland fastnar jag i äcklet som fortsätter appliceras på ack så många kropsdelar och detaljer - och andra gånger vänder jag bort huvudet direkt.
en god vän till mej sa att jag för ett tag sedan hade besvarat hans fråga om mitt självförtroende med "fake it till you make it". för det gjorde jag. jag log (/ler fortf) för att inte erkänna, varken för andra elrmej sj, att det inte är bra. det blev en mur som va flera meter tjock tillslut. denna mur föll en kväll. då stod jag naken och miniliten - blottad och ensam för en gigantisk och hotfull värld. (elr bara mitt extrent dömande jag-själv). denna kväll gjorde jag nåt fruktansvärt mot mej sj och mot alla mina vänner.
så jag slutade låtsas. accepterade och erkände att jag behövde hjälp. men det blir en knivi magen såfort nån säger "gud va du älskar att prata om dej sj", för det finns ingenting jag hatar mer.
jag hatar mej sj
