har något som skaver hysteriskt mkt inom mej. skrapar rispar skaver på min insida. kan inte sätta fingret på vad. mest forts översocial men drar mej ändå bort. inget är fel men det är ingenting som egentligen är rätt heller. står på. +- 0 och det är ganska skönt när det är varken eller. men stigen mot - är så mkt mer upptrampad än stigen mot + och när klinikjäveln lämnat mej så är det svårt att orka minnas hur jag ska göra för att orka trampa upp en ny stig. alltid lättare att ta samma väg som innan, göra det jag kan, det jag vet och känner till