xXx

alla människor kan göra misstag, det spelar egentligen ingen roll alls om dessa är stora eller små. alla människor kan ta snedsteg, det spelar egentligen ingen roll alls om dessa är stora eller små. alla människor kan, kommer och gör misstag, tar snedsteg och gör dumheter. det är bara så. det är ingenting vi kan komma undan. en kan välja att blunda för det, bemöta det eller också rata det. en kan också bestämma sig för att be om ursäkt, visa att en vet att det var fel.

 

många tunga, stora saker kan tynga en enskild individs axlar. det kan bli för mycket. allt kan tyckas grått, snarlikt svart. en kan få för sig att det bara finns en utväg ur detta hemska. en kan spendera många långa dagar med att gråta, slå, skada och skrika. en kan spendera andra kvällar med att dricka alkohol för att rymma bort, för att slippa känna allt det hemska. en kan dansa hela nätter och dagen efter ha mer ont i fötterna på grund av skoskav - än i själen, hjärtat, psyket. en kan intala sig att det inte är så farligt. en kan le åt hela världen så stort att alla tycks lita på att det är bra. en kan till och med ljuga för sig själv.

 

det stora, svarta inombords går inte riktigt att sätta ord på. vissa alkoholpåverkade kvällar kan detta svarta förvandlas till tårar och någonting lämnar munnen i ord, men det beskriver ändå inte en bråkdel av det hela. ibland blir tårarna även svarta - dock då av mascara. de ord i huvudet som förvandlas till ord på läpparna tappar liksom all sin tyngd. och vem orkar ens lyssna på någon som pratar om någonting som inte ens syns?

 

äckel, tjock, hora, avskum, sämst, efterbliven, dum i huvudet, ful, fet, fel, avsky, hat, kräks, bort, försvinn, smärta, skav, öppna sår, tomma ord, lögner, svek, skyll dig själv, skam, skuldkänslor, blyghet, svin, lösaktig, offer, idiot, cp, inte värd, dålig, förjävlig, sär, fetto.

 

att dölja någonting för andra så hårt och så mycket att en tillslut själv tror på det. att ljuga ihop otaliga historier, men att minnas varenda en i detalj. alla vet samma version av lögnen - ingen kan säga att det inte är sant. att le så stort att mungiporna krampar, men att ändå inte sluta. vem bryr sig? en mur tjockare än världens tjockaste, för att aldrig någonsin lyckas riva den.

 

 

muren rasade, allt rasade. livet försvann bortom allt. det var inget nytt, alla har haft en gråtande vän på sin axel. till slut torkar tårarna, till slut går en ändå in och dansar galet tillsammans med alla andra. struntar i att mascaran fortfarande är kladdig längs kinderna, för vem i hela jävla världen har med det att göra? dock önskades det nog att alla i hela jävla världen hade någonting med det att göra just den kvällen.

 

ett försvinnande och det anades att det inte var bra. borta, utan svar och utan någonting kvarglömt. ingen visste. utom medvetande slogs livet sedan omkull. ett hopp om att aldrig igen återvända till ett liv likt detta. med mascararandiga kinder och sönderskurna handleder. ett liv som inte handlade om mer än att trycka ner sig själv till botten, och att sedan fortsätta pressa. ett liv som för länge, länge sedan hade passerat grått och nu mera bara var svart. svart svart svart. som en natt utan en enda fungerande gatlykta.

 

ett uppvaknande, ett återvändande till livet, det svarta och svåra. tårar som stod för sorg över hur det kan gå så långt, tårar över att ändå behöva fortsätta. tårar över att inse vad en gjort mot alla andra, tårar över att ändå behöva fortsätta. tårar över att vara så nära att slippa, tårar över att ändå behöva fortsätta.

 

förlåt. förlåt förlåt. en ursäkt till alla som bryr sig. en ursäkt till alla som litat på alla lögner och nu insett att det endast var lögner. stora, feta lögner som oskamligt kastades i varderas ansikten. en ursäkt till alla som stod där, till alla som står kvar. en ursäkt till alla som försökt finnas där. en ursäkt till alla som trott sig veta någonting om allt det här. en ursäkt till alla som orkar finnas kvar, trots allt.