xXx

varför är det alltid så att en jämt och ständigt är så *otroligt avis* på alla andra? jag syftar exempelvis på allas vårt kära facebook. hur mycket läggs inte upp där per dag? du kan göra en djupdykning i dom flestas liv och läsa prydliga uppdateringar om ett fantastiskt liv. en kärleksförklaring som blir droppen en söndagskväll och plötsligt sitter en där själv i sin nittiosäng och klämmer på sitt fett. utan att få nån sabla kärleksförklaring. just då känner en ett stort hål inom sig och tänker att "herregud, en kärleksförklaring på facebook är det jag behöver!" kanske tillägger en "så att alla ska se hur uppskattad jag är!"

 

jag är så trött på att det alltid ska handla om att *andra ska se*. vad spelar det för roll att andra ser att en mår bra? mår en bra så mår en bra, det behöver väl inte vara mer med det? faktiskt så räcker det ju med att en själv vet exakt var en står, vad en har och vad en behöver. hela världen behöver inte få reda på att en nyligen vann en miljon på lotto (även om en sån status vore fet att langa hehe). hela världen behöver inte se finmiddagen som en lagade tillsammans med *älsklingen*. hela världen behöver inte se hela ens liv!!

 

själv blir jag nog sällan avundsjuk på vad folk har, har vunnit, eller liknande. dock blir jag så otroligt avundsjuk på vart folk *är*. uppdateringar om sandstränder, festnätter, lägenhetsletande, lägenhetsfinnande osvosv i andra städer eller länder gör mig så otroligt illa till mods. att resa är enligt mig det finaste en människa kan. uppleva! nya kulturer, smaker, dofter, människor, sängar, uttryck, sätt, läten .. you name it! jag fascineras något enormt av detta. får därför extrem magknip av människor som är någon annan stans än i sverige och uppdaterar om detta.

 

varför är det så svårt att faktiskt lyssna och ta åt sig då folk säger "tänk på barnen i afrika". för ärligt talat; tänk på barnen i afrika! här gråter småbarn över att dom inte får ett Xbox. en spenderar pengar på tatueringar, cigaretter, för dyra mobilabbonnemang, löshår, nya skor som dessutom måste ha en extra sula för att dom ska passa bättre, eller lukta bättre. för nej, herregud! fotsvett går ju inte för sig! stackars fötterna är instängda hela dagar - tro fan att det inte luktar blomsteräng.

 

men är någon i afrika och upplever allt det landet har att erbjuda så blir jag enormt avundsjuk. jag vill också krama små undernärda barn, få hjärteknip och känna att *herregud, jag vill hjälpa dessa*. jag vill också utforska och uppleva, med mina egna ögon - känna med mina egna fingrar. bilder kan visa hur det ser ut, människor kan berätta hur det känns och hur det luktar. det spelar ingen roll, det är ändå ingenting en har upplevt själv. visst är det fint att höra, men jag är en person som vill uppleva själv. berätta gärna vad du tycker - men det betyder inte att jag kommer tycka samma sak.

 

jag vill dra härifrån. ut på en lång, stor resa. finna ett ställe att bo på, ett jobb, nya vänner, nya gator, ny luft och nya känslor. tydligen har en bara ett liv och det är det en lever nu. varför ska en då nöja sig med något halvdant för att det är *säkert* och *bekvämt*? äventyr kittlar så mycket mer i magen, ger en så mycket mer boost när en klarat det och får leendet att växa sig ännu lite större. jag växer på alla sätt då jag vågar. och det är den bästa känslan jag vet