när världen faller framför dina ögon, under dina fötter och du vet att det är ditt fel. då finns det inte mycket som tröstar. inte mycket som hjälper. lindrar. så istället står fönstret vidöppet och den svala luften smeker dina blöta kinder. för vem har rätt och vem har fel, ingen vet. det är en balansgång men du tycks trilla igen och igen och igen. vindpustar kastar omkull dig, du vänder dig om för att se vem som är bakom och faller, du skyndar dig men snubblar och faller. du gör aldrig rätt och du vet inte hur det ska lösas någonsin. du letar efter något du känner igen, men allt är fel och du är fel. tryggheten ligger i vilan, men det finns inte tillräckligt med tid